EU:s klimatpolitik i praktiken: utsläppsrätter

Idag var jag på ett panelsamtal i Europahuset om EU:s klimatpolitik. Det som avhandlades var systemet för handel med utsläppsrätter. Systemet bygger på EU-gemensamma regler och omfattar alla medlemsländer samt Norge, Island och Liechtenstein. Syftet är att på ett kostnadseffektivt sätt minska koldioxidutsläppen från fossila bränslen. Systemet startade 2005 och har sedan utvidgats till att omfatta fler branscher. Fortfarande står fortfarande vissa sektorer utanför, som t.ex. jordbruk, transport och flyg till och från EU. EU har som mål att minska sina växtgasutsläpp med minst 40 % fram till 2030 och systemet med utsläppsrätter är ett sätt att arbeta mot det målet. Just nu behandlas ett förslag till nya EU-regler för handel med utsläppsrätter i Europaparlamentet, som tillsammans med medlemsländerna ska besluta om de nya bestämmelserna.

Panelsamtal EU:s klimatpolitik: utsläppsrätter

Panelen från vänster: Yvonne Ruwaida (MP), Fredrik Federley (C), Jytte Guteland (S) och Fredrik Federley (C), sChristofer Fjellner (M)

Samtalet inleddes med en presentation från en representant från Naturvårdsverket för att sedan gå över till ett samtal med SSAB, Svenskt näringsliv och tankesmedjan Fores. Sedan avslutades det hela med ett samtal med Europaparlamentarikerna Jytte Guteland (S), som är skuggföredragande i miljöutskottet för ärendet, Fredrik Federley (C), som ansvarar för industriutskottets yttrande i ärendet och Christofer Fjellner (M) som är ledamot i miljöutskottet. Även Åsa Romsons statssekreterare Yvonne Ruwaida deltog i samtalet.

Som jag förstod det är systemet med utsläppsrätter uppbyggt på ett sådant sätt att det nu finns ett överskott på rätter. Enligt Naturvårdsverkets talare så aktionernas 57 procent och resterande rätter delas ut gratis. SSAB pratade mer om det senare, tanken är att de som är bäst inom sin sektor, när det gäller utsläpp, ska få utsläppsrätter gratis. Att det ska finnas ett incitament till att investera i åtgärder för att minska utsläppen. Förutom att det finns ett överskott på rätter så är de dessutom billiga, bara 5-6 euro för ett ton koldioxid (motsvarar ungefär 400-500 liter bensin). Vilket gör att utsläppsrätterna inte kommer att vara tillräckligt styrande på lång sikt.

SSAB pratade om CCS-teknik (Carbon Capture and Storage), geologisk lagring av koldioxid. Detta är inte någonting som jag är särskilt insatt i men kort beskrivet så går det ut på att pumpa ner koldioxid djupt under markytan eller havsbotten och lagra den där istället för att den släpps ut i atomsfären. Spännande att höra om ny teknik, men spontant lite läskigt att pumpa ner grejerna under marken.. Som att vi inte har någon lösning på hur vi ska ta om hand avfall från kärnkraften så det bara förvaras i väntan på en lösning. Hur långsiktigt är det? Hur mycket kan vi förvara där nere? Men det verkar vara en teknik som många tror på och kan vara en pusselbit i hur vi ska minska vår påverkan på klimatet.

Det var intressant att lyssna till politikernas åsikter. I EU-parlamentet ligger partigrupperna längre ifrån varandra i de här frågorna än vad man gör i svensk politik. Federley nämnde också att situationen i plenum ju är som den är och skulle man inte komma överens i utskotten så är det ovisst hur det skulle gå i plenum.

Summakardemumma, ett intressant samtal med bra bredd på talarna. Plus i kanten att de bjöd på lunch efteråt.

Häftig titel vs. verkligheten

Jag läste en artikel om det här med yrkestitlar och att de ibland låter så mycket häftigare eller krångligare än vad de egentligen är. Min favvo är den här tjejen som beskriver sin titel såhär.

Häftig titel

Ibland tror jag att vi lägger för mycket energi på det här med att ha en cool titel. Gör nåt du trivs med och strunta i yrkestiteln.

Påsk i skärgården
Bild

Avslutade påsken i skärgården

Den här påsken avrundades med att vi tog en spontan kort tur ut i skärgården. Var väldigt skönt att få komma iväg från stan, andas frisk luft, få lite sol i ansiktet och känna lugnet. Jag passade på att läsa en del och just nu läser jag en bok om Sveriges relation till Nordkorea. Nordkorea är ett fascinerande land, isolerat och med en skev syn på omvärlden. Jag fascineras och förfasas på samma gång av detta land. Jag får återkomma med en recension när jag läst klart boken.

Påskgodis i mängder och kola från Pärlans Konfektyr

Nu är det påsktider, vilket innebär att det finns påskgodis i mängder här hemma i olika varianter. Allt från nötter till kola från Pärlans.

Påskgodis

Kola från Pärlans längst ner till vänster i bild

Pärlans är för övrigt en så otroligt mysig butik! Väl värt ett besök om man strosar runt på Södermalm eller bara är väldigt sugen på supergod kola. Att kliva in i butiken på Söder är som att åka tillbaka i tiden till 30- och 40-talet. Tidstypisk inredningen och även personalen är klädd i tidstypiska kläder. Så himla mysigt att stiga in där och känna lukten från kolatillverkningen. Känns genuint, äkta och som att man köper ett hantverk, plus att kolan smakar väldigt gott. Jag rekommenderar absolut ett stopp här!

Träning inför Toughest

Jag och två kompisar bestämde oss i början av året att anmäla oss till loppet Toughest som går i Stockholm i juni. Toughest är ett hinderbanelopp där man springer 8 km och ska sig över/igenom 40 hinder. Hindren är allt möjligt, klättra upp för rep, gå armgång, svinga sig fram i ringar, ta sig upp för en vägg, hoppa ner i vatten, dra och lyfta tunga grejer etc.

Vi gör det som en kul grej för att ha nåt mål att träna mot. Jag är ju lite som person att jag gärna också vill göra bra ifrån mig och när jag kollar på de hinder som eventuellt kan komma inser jag att det här det kommer att bli tufft, riktigt tufft. Många hinder kräver styrka i överkroppen vilket inte är min starka sida. Så det är är verkligen dags (kanske redan försent…) att jobba lite extra på det så att jag förhoppningsvis kan klara några hinder!

Träning inför Toughest

Jag grinar illa under träningen…

Vårtecken

Skapat mästerverk på Husqvarna från 1956!

För nån vecka sedan hälsade jag på hemma hos min mormor för att sy kuddfodral i ett tyg som jag köpt. Hon har en riktig klassisk symaskin, en Husqvarna från 1956, så fin! Kändes lite extra coolt att sitta och sy på den.

Mormors symaskin Husqvarna 1956

Kuddarna har nu intagit sin plats i soffan och matchar fint med den blåvita mattan som är i olika grafiska mönster. Jag känner att jag har upptäckt charmen och det roliga med att skapa själv. För det första är själva skapandeprocessen rolig, från att välja material till att ha det färdiga resultatet framför sig. För det andra så tycker jag att det är lite extra kul att ha och använda saker som jag har gjort själv.

IMG_0969
Bild

#TBT Vandra Jämtlandstriangeln

Throwback till när vi vandrade Jämtlandstriangeln 2014. Det här var första gången som jag vandrade och det sa klick direkt. Närheten till naturen, lugnet och luften, det är någonting magiskt med att vandra i fjällen har jag insett.

Jämtlandstriangeln är en riktigt klassiker som går mellan fjällstationerna Storulvån – Sylarna – Blåhammaren. Det är en fin och lättillgänglig tur som är lagom lång om man som jag är lite av en nybörjare. Som många andra så tog vi nattåget upp och startade vid Storulvån för att sedan ta oss mot Sylarna. Den först biten gick upp genom björkskogen innan vi kom ut på kalfjället. Otroligt vina vyer som vi kunde njuta av på dagarna. Sista kilometrarna upp mot Sylarna gick uppför på stenig stig så och det kändes välförtjänt med pastan vi åt på kvällen.

Vattenpaus Jämtlandstriangeln

Vattenpaus vid en bäck mellan Storulvån och Sylarna.

Dag två gick vi från Sylarna mot STF:s minsta fjällstation, Blåhammaren och även den här dagen bjöd på fin vandring. Vi hann dit i tid för att hinna med ett besök till bastu, det var den finaste utsikten jag har varit med om i en bastu, innan det var dags för middagen som vi bokat. Blåhammaren är nämligen känd för sin middagssittning. Det är bordsplacering och trerätters som gäller och det var väldigt gott.

Sista dagen på vandringen gick vi från Blåhammaren tillbaka till Storulvån. Den här är den kortaste sträckan i Triangeln och det sluttar nerför en del så det rullade på ganska bra tillbaka som jag minns det.

Blåhammarens fjällstation i Jämtlandstriangel

Såhär såg det ut strax innan vi skulle ge oss av från Blåhammaren.. Men vädret kan skifta snabbt i fjället och det sprack snabbt upp efter att vi påbörjat vandringen mot Storulvån.

Jämtlandstriangeln är verkligen en fin tur och dessutom en tur som är relativt lätt att vandra. En del är stenhårda på att tälta är obligatoriskt, men jag tyckte det var väldigt bekvämt att vandra mellan stugor. Lättare packning, skönt att sova i en säng, tillgång till olika faciliteter osv. Jag fick mersmak på här med vandring efter den här upplevelsen!