Dokumentär: Kerrigan och Harding – överfallet inför OS

I veckan såg jag dokumentären Kerrigan och Harding – överfallet inför OS, på SVT Play. Jag kände inte till den här historien sedan tidigare men den var intressant att hänga med i vad som beskrivs som en av idrottshistoriens största skandaler.

Två väldigt duktiga amerikanska konståkare, den ena Nancy Kerrigan, passar perfekt in i konståkningsvärldens mall och den andra, Tonya Harding passar inte in alls. Inför OS i Lillehammer 1994 blir Kerrigan misshandlad på beställning från Hardings man (inom kort ex-man). Frågan många ställde sig var hur inblandad Tonya Harding själv var i planeringen av överfallet, själv säger hon sig vara helt oskyldig. Hur mycket visste hon egentligen? Som så ofta när ord ställs mot ord är det svårt att avgöra vad som är sant och vad som inte är det.

Det var intressant att få en inblick i Hardings hårda liv. En tuff uppväxt med svåra ekonomiska förutsättningar och föräldrar som verkade vara allt annat än stöttande. För att sedan gå vidare till ett våldsamt förhållande. Konståkningen var det hon var bra på, det var hennes passion och liv. Hon hade en framtoning och attityd som inte passade in i bilden som isprinsessa. Hon hade inte några pengar, hon hade andra tävlingskläder och sa vad hon tyckte. Det gjorde att hon inte passade in i mallen som konståkningsvärlden kollektivt upprätthöll. Att ens idrottsliga prestationer ska överskuggas av ens bakgrund, som man ju inte kan påverka, är inte rimligt och det är inte idrotten ska stå för tycker jag. Idrotten ska sträva vara en välkomnande arena oavsett exempelvis socioekonomisk bakgrund. I dagsläget är det inte heller perfekt, men det är någonting att stäva efter.

Jag är medveten om att regelsystemet inom konståkningen har ändrats och jag är ingen expert på det. Men som det framställs i den här dokumentären så hade domarna i min menig orimligt mycket inflytande. De gillade inte Harding, de gillade inte hennes tävlingskläder eller hennes musikval och sa det till henne. Oavsett hennes inblandning i skandalen med överfallet, måste det ha varit tufft att ständigt känna sig motarbetad från så många håll.

Bild

Långpass på en vanlig onsdag

Långpass (med mina mått mätt) stod på dagens schema. Det blev en tur där jag tog mig runt Årstaviken med en och annan avstickare, bl.a. upp på en ”topp” med fin utsikt över staden och bort mot Danvikstull. Vädret var så himla bra, soligt och fint. Jag hade en podd i öronen som fick tiden att rinna iväg.

Distanspass har jag kört länge, men det var först i höstas som jag testade det här med långpass. Hur långt ett långpass ska vara är individuellt tycker jag. För mig handlar det om springa längre distanser än vad jag är van vid, dra ner tempot för att orka och träna kroppen på att arbeta längre tid. En dag som idag tycker jag att det är väldigt härligt att springa den här typen av pass. Men det är inte en självklarhet, jag har ofta tyckt att det är tråkigt att springa så det är lite ironiskt att jag börjar fastna för just långpass. Jag tror att det beror på att jag än så länge upplever det som kravlöst, jag strutar i fart och tider, och lite mer som en upplevelse. De pass jag sprang i höstas var trailpass på nya stigar vilket gör det hela mer som en upptäcksfärd. Jag tog en sväng upp i skogen för att checka läget, men det var så isigt så jag vågade inte springa där. Antar att trailpassen får vänta ett tag till…

Kolonistugor vid Årstaviken

Klättring på långpass

Utsikt under långpass

På väg över till Liljeholmen under långpass

 

 

Is i Årstaviken
Bild

Fascineras av mönster i isen

Jag stannade till på min promenad och fascinerades lite av isen, hur den ser ut, skiftar i färg och vilka mönster som kan skapas i den. Jag tyckte det var fint med de små snirkliga mönstren som syntes när jag tittade nära och också hur de olika blocken av is bildade ett större mönster tillsammans. Jag stod och tittade på det en bra stund faktiskt och filosoferade lite. Tänk vad man hinner lägga märke till när man har tid att stanna upp och titta på sin omgivning!
Mönster i isen

 

 

Snabbt backpass

Ibland när tiden för att få till ett träningspass är knapp så tycker jag att ett snabbt backpass passar perfekt. Det går att göra det på kort tid och ändå få sig en genomkörare som tar på benen.

Ett sånt pass klämde jag in igår. Knappt tio minuter lugn jogg som uppvärmning, några dynamiska rörlighetsövningar och se kikade jag igång rusherna upp för backen. Tio stycken blev det totalt den här gången. Det går ju också att dra ned på om det är ännu mer knapert om tid.

Backpass

Den ser kanske inte så mycket ut för världen på den här bilden, men det är en lång och seg backe det här.

Backe i Årstaviken

Långfärdsskidskor för första gången
Bild

Långfärdsskridskor för första gången

I januari testade jag någonting nytt för mig. Jag åkte nämligen långfärdsskridskor! ”Vanliga” skridskor har jag åkt många gånger förut, dock inte så mycket på senare år. Men långfärdsskridskor hade jag inte testat förut. På ett sätt är det ju inte så olikt från att åka med typ bandyrör, det är forfarande samma princip med att glida fram på is. Men det var en lite annan känsla att åka långfärdsskridskor, behagligare passar nog bra för att beskriva det. Du kommer längre på varje bentag och glider framåt lättare utan att behöva ta i lika mycket. Ja och det är ju det som är meningen, de är till för ”långa färder”, att ta sig långa sträckor.

Just den här dan i januari åkte vi på Östermalms IP och inte på en frusen sjö eller liknande men det gick bra det med tyckte jag. Jag trodde att vi skulle vara ganska ensamma om att åka långfärdsskridskor på Östermalms IP, men det var vi verkligen inte. Det var många som åkte långfärdsskridskor! I efterhand kan jag ändå förstå varför, det ligger mitt i stan, det är lätt att ta sig dit och skridskobanan är ganska stor för att vara spolad is. Personligen tycker jag att det känns lite läskigt att åka på naturis, jag tänker såklart på att gå igenom isen. Varje vinter tycker jag att jag hör om någon incident. Men jag är samtidigt fullt medveten om att det säkert är en väldigt härlig upplevelse. Jag ser framför mig blank is så långt ögat kan nå, solstrålar och en kopp varm choklad och lite fika. Tänk vad härligt! Vid det här tillfället som vi åkte så fungerade Östermalms IP alldeles utmärkt, det gick ju att fika här också. Får se om det här med långfärdsskridskor är någonting som kommer att återkomma i mitt liv, då kanske det får bli en tur på en sjö eller i skärgården.

Spelat med Yonex Arc Saber 7

Jag köpte ju nya badmintonracketar för ett tag sedan, Yonex Arc Saber 7. De har nu varit inne på omsträning men på grund av lite andra aktiviteter så har jag inte haft chans att spela med dem förens igår. Hur gick det då? Hur kändes det? Det kändes bra att spela och jag tror att de kommer att funka finfint. Jag skulle också kunna beskriva det som att jag spelade utan att tänka på att det var ett nytt racket jag hade i handen. Jag tänker att det betyder att övergången från de gamla racketarna var smidig. Tummen upp på det!

Filmvisning av Suffragette i Riksdagen

I förra veckan var jag på filmvisning av filmen Suffragette i andrakammarsalen i Riksdagen. Häftig att se den filmen just där, det var nämligen i den salen den första svenska motionen om kvinnors rösträtt debatterades år 1884. Dock så blev det ju inget av kvinnlig rösträtt den gången.

Filmvisning av Suffragette i Riksdagen

Innan filmen berättade författaren Barbro Hedvall om rösträttskampen i Sverige, vilket var intressant att lyssna på. Den svenska kampen skilde sig mycket från den som fördes av suffragetterna i Storbritannien. Suffragetternas metoder var mer radikala, efter många år av fredliga protester som varit fruktlösa går de över till en mer radikal kamp. De bråkade med polisen, hungerstrejkade i fängelserna, kapade telegraflinjer och sprängde både brevlådor och finansministerns sommarresidens.

We break windows. We burn things, cause war’s the only language men listen to. Cause you’ve beaten us and betrayed us and there’s nothing else left.

Det här gjorde att framträdande svenska rösträttskvinnor tog avstånd från suffragetterna och inte ville bli förknippade med dem och deras metoder. I Sverige lades 1902 ett förslag fram om att gifta män skulle få två röster eftersom de var förmyndare för sin fru och skulle rösta för henne. Efter det startades Landsföreningen för kvinnans politiska rösträtt (LKPR). Där har vi också en skillnad mellan den brittiska och svenska rörelsen. Svenska LKPR var en borgerlig organisation, medan bland suffragetterna i Storbritannien fanns det många arbetarkvinnor.

I filmen Suffragette är det just arbetarkvinnornas kamp vi får följa genom den unga Maud (Carey Mulligan ) som arbetar på ett tvätteri i London. Kvinnorna jobbar längre dagar än männen och under sämre förhållanden men får mindre betalt. Lite av en slump och till en början lite motvilligt, dras Maud med i rörelsen och blir en suffragette och en fotsoldat i den militanta delen av organisationen. Maud blir arresterad flera gånger, brutalt tvångsmatad när hon hungerstrejkar, hon tvingas lämnat sitt jobb och hennes man slänger ut henne från deras hem och vill inte att hon ska få träffa deras son längre. Hon blir utstött, får höra glåpord och hon har till slut inget annat kvar än kampen och motståndet. Mauds resa är en intressant skildring av en persons radikaliseringsprocess och det är inte svårt att dra paralleller till vår egen nutid.

Maud i suffragette

från filmen suffragette

Det här var kvinnor som var beredda att offra allt för sin sak och som banade väg för andra som kom efter dem och för det vi tar för givet idag. När jag hade sett filmen kände jag mig berörd, det är en del känslomässigt jobbiga passager i filmen, men jag kände mig också inspirerad. Det var modiga kvinnor som var beredda att offra mycket och jag kunde inte undgå att blicka inåt och fundera lite på om jag hade varit beredd att driva samma kamp.

And Reason, that old man, said to her, ”Silence! What do you hear?” And she listened intently, and she said, ”I hear the sound of feet, a thousand times ten thousand and thousands of thousands, and they beet this way!” He said, ”They are the feet of those that shall follow you. Lead on!”

 

Solen är extra stor
Bild

Solen, vad händer?

På vägen till gymmet knäppte jag den här bilden, solen såg helt enorm ut! Är det på grund av molnen? Att de på nåt sätt sprider ut solljuset så att solen ser större ut? Eller är det nåt annat väderfenomen? Jag vet inte, men megastor var solen idag.

Väl på gymmet körde jag pass för överkroppen, rygg, axlar, biceps, triceps och lite bröst. Överkroppsstyrka är inte min starkaste sida, men jag har gjort framsteg, om än små.

Kvällens pass bestod av:

  • Latsdrag
  • Dips
  • Bicepscurls
  • Axelpressar
  • Armhävningar
  • Ryggresningar i ställning
  • Tricepsdrag över huvudet
  • Stående rak press

Det här upplägget är ganska standard för mig, bara lite tricepsdrag på bänk och träning på att göra chins som saknas. Jag vet ju att man behöver förnya sig ibland och köra andra övningar för att utvecklas, kroppen vänjer sig så att säga efter ett tag. Men jag är väl helt enkelt lite bekväm, det är skönt att jag bara kan gå till gymmet och köra utan någon större planering. Dags att försöka ta tag i det och blanda in lite nytt.

Tröskelpass i fint vinterväder

Tröskelpass stod på dagens träningsschema denna fina vinterdag med sol, minusgrader och lite snö! Så härliga vinterdagar just nu! Jag valde att springa bort mot norra Hammarbyhamnen idag och fick se solen gå ner vid Hammarby Sjöstad och husbåtarna längs kajen.

Under ett tröskelpass springer man i ett ansträngande tempo precis på under gränsen till att få mjölksyra, man ska alltså inte dra på sig för mycket mjölksyra. Tanken är att den här typen av träning ska göra att man sen klarar av att springa i ett högre tempo och med högre puls utan att dra på sig mjölksyra. En av de saker som avgör hur fort vi kan springa längre distanser är vilket tempo vi kan hålla uppe utan att dra på oss för mycket mjölksyra. Jag har under en lägre tid upplevt att jag har svårt att öka tempot på längre distanser och att jag håller väldigt lika tempo oavsett om jag springer 5 eller 10 kilometer. Att köra tröskelpass tror jag därför kan vara ett bra sätt för mig att försöka få upp mitt tempo eftersom det är en begränsad arbetstid med vila mellan intervallerna.

Det finns olika varianter av tröskelpass och jag körde idag 2 gånger 8 minuter med 2 minuters ståvila mellan intervallerna. Innan det värmde jag upp med lite lugnare jogg och några rörlighetsövningar.

Jag är ganska ny på det här med tröskelpass och det jag tycker är utmanande är att hålla rätt tempo. Det är lätt att jag går ut för lugnt och inte riktigt kommer så nära mjölksyran som jag tror är tanken. Men det är också väldigt lätt att jag går ut för hårt och blir för trött och stum i benen för snabbt. Jag hoppas, och tror, att övning ger färdighet och att jag kommer att bli bättre på att hitta rätt tempo när jag kört lite mer.

Utsikt under dagens tröskelpass

Frukost på Alla hjärtans dag

Frukost, det är nåt särskilt med en riktigt god frukost. På samma sätt som jag gillar afternoon tea så gillar jag också frukost. En lyxig helgfrukost som man kan sitta och äta av länge. Själva frukostmaten är så himla god också, kanske är det för att det är det första man äter på dagen? Aptiten är kanske på topp efter nattsömnen? Det bästa med att bo på hotell tycker jag är hotellfrukosten och alla valmöjligheter som finns så att jag kan komponera en riktigt bra frukost.

På Alla hjärtans dag ordnade jag en extra god frukost. Vi inledde med grapefrukt, juice och turkisk yoghurt med blåbär jag plockade i Härnösand i somras, pumpafrön, riven kokos och lite honung som jag ringlade över. Enkelt och riktigt gott. Yoghurten såg dessutom väldigt aptitlig och fräsch ut upplagd i glas.
Frukost på Alla hjärtans dag

Frukost på Alla hjärtans dag

Sen blev det äggröra med stekt bacon och tomat, amerikanska pannkakor med sirap, olika sorters frukt för att tillsist avrunda med te och nybakade scones. Scones var så där perfekt ljumna och var så goda med lite smör och ost. Snacka om att vi var mätta efter det här. Jag behövde inte äta mycket mer på den dagen kan jag säga.