EU:s klimatpolitik i praktiken: utsläppsrätter

Idag var jag på ett panelsamtal i Europahuset om EU:s klimatpolitik. Det som avhandlades var systemet för handel med utsläppsrätter. Systemet bygger på EU-gemensamma regler och omfattar alla medlemsländer samt Norge, Island och Liechtenstein. Syftet är att på ett kostnadseffektivt sätt minska koldioxidutsläppen från fossila bränslen. Systemet startade 2005 och har sedan utvidgats till att omfatta fler branscher. Fortfarande står fortfarande vissa sektorer utanför, som t.ex. jordbruk, transport och flyg till och från EU. EU har som mål att minska sina växtgasutsläpp med minst 40 % fram till 2030 och systemet med utsläppsrätter är ett sätt att arbeta mot det målet. Just nu behandlas ett förslag till nya EU-regler för handel med utsläppsrätter i Europaparlamentet, som tillsammans med medlemsländerna ska besluta om de nya bestämmelserna.

Panelsamtal EU:s klimatpolitik: utsläppsrätter

Panelen från vänster: Yvonne Ruwaida (MP), Fredrik Federley (C), Jytte Guteland (S) och Fredrik Federley (C), sChristofer Fjellner (M)

Samtalet inleddes med en presentation från en representant från Naturvårdsverket för att sedan gå över till ett samtal med SSAB, Svenskt näringsliv och tankesmedjan Fores. Sedan avslutades det hela med ett samtal med Europaparlamentarikerna Jytte Guteland (S), som är skuggföredragande i miljöutskottet för ärendet, Fredrik Federley (C), som ansvarar för industriutskottets yttrande i ärendet och Christofer Fjellner (M) som är ledamot i miljöutskottet. Även Åsa Romsons statssekreterare Yvonne Ruwaida deltog i samtalet.

Som jag förstod det är systemet med utsläppsrätter uppbyggt på ett sådant sätt att det nu finns ett överskott på rätter. Enligt Naturvårdsverkets talare så aktionernas 57 procent och resterande rätter delas ut gratis. SSAB pratade mer om det senare, tanken är att de som är bäst inom sin sektor, när det gäller utsläpp, ska få utsläppsrätter gratis. Att det ska finnas ett incitament till att investera i åtgärder för att minska utsläppen. Förutom att det finns ett överskott på rätter så är de dessutom billiga, bara 5-6 euro för ett ton koldioxid (motsvarar ungefär 400-500 liter bensin). Vilket gör att utsläppsrätterna inte kommer att vara tillräckligt styrande på lång sikt.

SSAB pratade om CCS-teknik (Carbon Capture and Storage), geologisk lagring av koldioxid. Detta är inte någonting som jag är särskilt insatt i men kort beskrivet så går det ut på att pumpa ner koldioxid djupt under markytan eller havsbotten och lagra den där istället för att den släpps ut i atomsfären. Spännande att höra om ny teknik, men spontant lite läskigt att pumpa ner grejerna under marken.. Som att vi inte har någon lösning på hur vi ska ta om hand avfall från kärnkraften så det bara förvaras i väntan på en lösning. Hur långsiktigt är det? Hur mycket kan vi förvara där nere? Men det verkar vara en teknik som många tror på och kan vara en pusselbit i hur vi ska minska vår påverkan på klimatet.

Det var intressant att lyssna till politikernas åsikter. I EU-parlamentet ligger partigrupperna längre ifrån varandra i de här frågorna än vad man gör i svensk politik. Federley nämnde också att situationen i plenum ju är som den är och skulle man inte komma överens i utskotten så är det ovisst hur det skulle gå i plenum.

Summakardemumma, ett intressant samtal med bra bredd på talarna. Plus i kanten att de bjöd på lunch efteråt.

Häftig titel vs. verkligheten

Jag läste en artikel om det här med yrkestitlar och att de ibland låter så mycket häftigare eller krångligare än vad de egentligen är. Min favvo är den här tjejen som beskriver sin titel såhär.

Häftig titel

Ibland tror jag att vi lägger för mycket energi på det här med att ha en cool titel. Gör nåt du trivs med och strunta i yrkestiteln.