Filmvisning av Suffragette i Riksdagen

I förra veckan var jag på filmvisning av filmen Suffragette i andrakammarsalen i Riksdagen. Häftig att se den filmen just där, det var nämligen i den salen den första svenska motionen om kvinnors rösträtt debatterades år 1884. Dock så blev det ju inget av kvinnlig rösträtt den gången.

Filmvisning av Suffragette i Riksdagen

Innan filmen berättade författaren Barbro Hedvall om rösträttskampen i Sverige, vilket var intressant att lyssna på. Den svenska kampen skilde sig mycket från den som fördes av suffragetterna i Storbritannien. Suffragetternas metoder var mer radikala, efter många år av fredliga protester som varit fruktlösa går de över till en mer radikal kamp. De bråkade med polisen, hungerstrejkade i fängelserna, kapade telegraflinjer och sprängde både brevlådor och finansministerns sommarresidens.

We break windows. We burn things, cause war’s the only language men listen to. Cause you’ve beaten us and betrayed us and there’s nothing else left.

Det här gjorde att framträdande svenska rösträttskvinnor tog avstånd från suffragetterna och inte ville bli förknippade med dem och deras metoder. I Sverige lades 1902 ett förslag fram om att gifta män skulle få två röster eftersom de var förmyndare för sin fru och skulle rösta för henne. Efter det startades Landsföreningen för kvinnans politiska rösträtt (LKPR). Där har vi också en skillnad mellan den brittiska och svenska rörelsen. Svenska LKPR var en borgerlig organisation, medan bland suffragetterna i Storbritannien fanns det många arbetarkvinnor.

I filmen Suffragette är det just arbetarkvinnornas kamp vi får följa genom den unga Maud (Carey Mulligan ) som arbetar på ett tvätteri i London. Kvinnorna jobbar längre dagar än männen och under sämre förhållanden men får mindre betalt. Lite av en slump och till en början lite motvilligt, dras Maud med i rörelsen och blir en suffragette och en fotsoldat i den militanta delen av organisationen. Maud blir arresterad flera gånger, brutalt tvångsmatad när hon hungerstrejkar, hon tvingas lämnat sitt jobb och hennes man slänger ut henne från deras hem och vill inte att hon ska få träffa deras son längre. Hon blir utstött, får höra glåpord och hon har till slut inget annat kvar än kampen och motståndet. Mauds resa är en intressant skildring av en persons radikaliseringsprocess och det är inte svårt att dra paralleller till vår egen nutid.

Maud i suffragette

från filmen suffragette

Det här var kvinnor som var beredda att offra allt för sin sak och som banade väg för andra som kom efter dem och för det vi tar för givet idag. När jag hade sett filmen kände jag mig berörd, det är en del känslomässigt jobbiga passager i filmen, men jag kände mig också inspirerad. Det var modiga kvinnor som var beredda att offra mycket och jag kunde inte undgå att blicka inåt och fundera lite på om jag hade varit beredd att driva samma kamp.

And Reason, that old man, said to her, ”Silence! What do you hear?” And she listened intently, and she said, ”I hear the sound of feet, a thousand times ten thousand and thousands of thousands, and they beet this way!” He said, ”They are the feet of those that shall follow you. Lead on!”

 

Sex och utseende – kvinnliga idrottens villkor

Tidigare i veckan såg jag dokumentären ”Sex och utseende – kvinnliga idrottens villkor” som finns på SVT Play. Dokumentären presenteras såhär:

”Det är inte ovanligt att kvinnliga idrottare oftare blir bedömda utifrån utseende och deras idrottsprestationer värderas annorlunda än mäns. Hur påverkas kvinnliga idrottare av att de i media framställs som sexsymboler? Det är en fråga som ställs i dokumentären ”Sex och utseende – kvinnliga idrottens villkor”, som visas på svt.se/sport till och med den 7 februari.

Kvinnor och män tävlar ofta på olika villkor och deras idrottsliga prestationer värderas olika i media och av den publik som tittar. Det är inte ovanligt att kvinnor i högre grad bedöms efter utseende och utstrålning och att mediautrymmet blir därefter.

Kan en framgångsrik idrottskvinna få lika stort medialt utrymme som en framgångsrik idrottsmans? Och hur påverkas kvinnliga idrottare av att de framställs som sexsymboler i media?

Två kvinnliga idrottsstjärnor som tjänat stora pengar på sin sport och sitt utseende är den ryska före detta tennisspelaren Anna Kournikova och den amerikanska racingstjärnan Danica Patrick. Båda förekommer i ”Sex och utseende – kvinnliga idrottens villkor”, den sista av tio dokumentärer i vinterns sportdokumentärsatsning här på sajten.”

En intressant dokumentär som visar de skilda villkor som kvinnor och män har för sitt idrottsutövande. Det kan tyckas självklart för en del av oss att kvinnors och mäns idrottsutövande och prestationer ska värderas på samma sätt, men tyvärr ser det inte ut så.

”Idrottsmän kan försörja sig helt på sin skicklighet, medans damidrottare tjänar pengar på annat”, säger en av de kvinnliga idrottarna. Varför ska en kvinnlig idrottare behöva anses som snygg för att kunna bli framgångsrik? Kan damidrotten bli jämställd med sin manliga motsvarighet? Hur blir vi av med den här skevheten?

Jag hade gärna sett att den här dokumentären varit längre, då den bara hinner skrapa på ytan och nya frågor dyker upp. Jag hade till exempel gärna sett en mer utvecklad diskussion om medias roll i det hela och inte bara den undflyende förklaringen ”it’s business”. Det är lätt att gömma sig bakom en sådan förklaring.

Men ändå värd att se tycker jag, särskilt för dig som är intresserad av idrott och jämställdhet inom idrotten, men även för dig som är intresserad av jämställdhet och genusfrågor mer generellt.