Filmvisning av Suffragette i Riksdagen

I förra veckan var jag på filmvisning av filmen Suffragette i andrakammarsalen i Riksdagen. Häftig att se den filmen just där, det var nämligen i den salen den första svenska motionen om kvinnors rösträtt debatterades år 1884. Dock så blev det ju inget av kvinnlig rösträtt den gången.

Filmvisning av Suffragette i Riksdagen

Innan filmen berättade författaren Barbro Hedvall om rösträttskampen i Sverige, vilket var intressant att lyssna på. Den svenska kampen skilde sig mycket från den som fördes av suffragetterna i Storbritannien. Suffragetternas metoder var mer radikala, efter många år av fredliga protester som varit fruktlösa går de över till en mer radikal kamp. De bråkade med polisen, hungerstrejkade i fängelserna, kapade telegraflinjer och sprängde både brevlådor och finansministerns sommarresidens.

We break windows. We burn things, cause war’s the only language men listen to. Cause you’ve beaten us and betrayed us and there’s nothing else left.

Det här gjorde att framträdande svenska rösträttskvinnor tog avstånd från suffragetterna och inte ville bli förknippade med dem och deras metoder. I Sverige lades 1902 ett förslag fram om att gifta män skulle få två röster eftersom de var förmyndare för sin fru och skulle rösta för henne. Efter det startades Landsföreningen för kvinnans politiska rösträtt (LKPR). Där har vi också en skillnad mellan den brittiska och svenska rörelsen. Svenska LKPR var en borgerlig organisation, medan bland suffragetterna i Storbritannien fanns det många arbetarkvinnor.

I filmen Suffragette är det just arbetarkvinnornas kamp vi får följa genom den unga Maud (Carey Mulligan ) som arbetar på ett tvätteri i London. Kvinnorna jobbar längre dagar än männen och under sämre förhållanden men får mindre betalt. Lite av en slump och till en början lite motvilligt, dras Maud med i rörelsen och blir en suffragette och en fotsoldat i den militanta delen av organisationen. Maud blir arresterad flera gånger, brutalt tvångsmatad när hon hungerstrejkar, hon tvingas lämnat sitt jobb och hennes man slänger ut henne från deras hem och vill inte att hon ska få träffa deras son längre. Hon blir utstött, får höra glåpord och hon har till slut inget annat kvar än kampen och motståndet. Mauds resa är en intressant skildring av en persons radikaliseringsprocess och det är inte svårt att dra paralleller till vår egen nutid.

Maud i suffragette

från filmen suffragette

Det här var kvinnor som var beredda att offra allt för sin sak och som banade väg för andra som kom efter dem och för det vi tar för givet idag. När jag hade sett filmen kände jag mig berörd, det är en del känslomässigt jobbiga passager i filmen, men jag kände mig också inspirerad. Det var modiga kvinnor som var beredda att offra mycket och jag kunde inte undgå att blicka inåt och fundera lite på om jag hade varit beredd att driva samma kamp.

And Reason, that old man, said to her, ”Silence! What do you hear?” And she listened intently, and she said, ”I hear the sound of feet, a thousand times ten thousand and thousands of thousands, and they beet this way!” He said, ”They are the feet of those that shall follow you. Lead on!”

 

Magasin III och improvisationsteater

Helgen som var innehöll för min del mer kultur än träning. Det hör inte till vanligheterna men det var roliga upplevelser i form av improvisationsteater och Magasin III.

I fredags var vi på improvisationsteater, en föreställning på engelska som heter Lost in translation och som spelas nu på Boulevardteatern. Det var första gången jag var på improvisationsteater och det var riktigt kul. Skådespelarna var verkligen duktiga, jag kan bara tänka mig hur svårt det måste vara att improvisera hela tiden. Första delen av showen fokuserade på hur det är att som utlänning leva i Sverige. Publiken var väldigt internationell med imponerande geografisk spridning. Att skoja med svenska egenheter är tacksamt och kul, exempelvis kom svenskars känslor kring köande upp. Publiken är involverad i föreställningen på olika sätt vilket jag tyckte var roligt. Improvisationsteater är mer interaktivt än ”vanlig” teater.

Lördagen bjöd på ett besök till Magasin III och vernissage av Christine Ödlunds utställning Aether & Einstein.

”Ödlunds konstnärliga praktik omfattar olika medier som teckning, måleri, skulptur, animationer, installationer med levande växter, och elektroakustisk musik, bland annat. Många av hennes arbeten befinner sig i utkanten av våra sinnens begränsning och ger form åt fenomen som vanligtvis inte kan ses av blotta ögat eller ens genom det vetenskapliga mikroskopet. Hennes verk tar sitt ursprung i fält såsom teosofi, synestesi och naturvetenskap.Exempelvis har hon spenderat tid på KTH:s institution för ekologisk kemi där hon undersökt hur växter kommunicerar med varandra. Tidigare har hon framförallt varit inriktad på brännässlors kommunikation och i den här utställningen utvidgas undersökningen av sensoriska reaktioner till ett flertal andra växtarter.” – Magasin III:s beskrivning av Ödlunds verk.

Jag gillade utställningen, men jag kan inte riktigt sätta ord på exakt vad jag tyckte om. Jag tror att jag drogs till kopplingen till naturen och att det kändes nästan rofyllt att betrakta vissa verk. Jag fascinerades också av t.ex. brännässlor som skickar ut kemiska signaler. Kanske är det för att världen ser ut som den gör just nu som gör att någonting sånt här berör. En påminnelse om att vi människor är en del av natur, av någonting organiskt och ursprungligt, trots att vi nästintill förnekar det idag. Vi lever avskilda från naturen och förstör vår planet på flera sätt.

Utställningen visas på Magasin III under 2016, med uppehåll under sommaren, och jag kan absolut rekommendera ett besök.

Från Christine Ödlunds utställning Aether & Einstein på Magasin III

Från Christine Ödlunds utställning Aether & Einstein på Magasin III