Vasaloppet är i full gång!

Det är den första söndagen i mars och årets upplaga av Vasaloppet är i full gång! Traditionsenligt uppe i tid för att titta på starten som ju är så mäktig att se. Flera, flera tusen som ska ge sig ut på ett riktigt kraftprov. Tydligen blev årets Vasalopp fulltecknat på 83 sekunder. 83 sekunder! Det är ju helt sjukt och vittnar väl om den trend som råder, som vi visserligen också haft nu ett tag, att allt fler vill pressa och utmana sig.

Den här vintern har det inte blivit mycket längdskidåkning för min del tyvärr och jag blir sugen på att åka när jag ser alla glada motionärer som kämpar på. Att åka Vasaloppet är en utmaning som jag tror att jag kommer att vilja göra i framtiden, men inte just nu.

För två år sedan åkte vi Halvvasan vilket ju är halva distansen dvs 45 km. Halvvasan var det första (och än så länge det enda) längdlopp jag åkt. Det var himla pirrigt att åka bussen ut till startområdet, göra de sista förberedelserna och sedan stå och vänta på att vi skulle få ge oss av. Jag visste inte vad jag skulle förvänta mig, det var ju mitt första lopp på längdskidor, och jag var absolut lite nervös. Men det var så kul! Jag gillade verkligen den goa stämningen som var längs med hela banan, alla trevliga människor som hejade och alla hjälpsamma funktionärer. Jag som själv varit engagerad mycket inom idrotten tycker att det är så kul att se ett sånt här engagemang, det kändes verkligen som att hela bygden samlats kring den här veckan och tillsammans gör det till det utmärkta arrangemang som det är. Heja heja!

Redo för Halvvasan 2014

Förväntansfull inför starten

Halvvasan var visserligen ”bara” halva distansen jämfört med det riktiga Vasaloppet, men det var jobbigt nog. Sista kilometrarna var jag så trött i armarna att jag inte orkade staka. Men samtidigt hade jag sådana djävulska skavsår att det gjorde sjukt ont att diagonala. Så det blev nåt slags mellanting, några staktag några diagonaltag omväxlande. Såg säkert rätt kul ut men jag tog mig i mål tillslut! Känslan när jag korsade mållinjen och tog mig i mål var otroligt skön. Jag var så glad och nöjd över att jag klarat det samtidigt som jag var väldigt trött! På vägen tillbaka till rummet vi hyrde köpte vi pizza på den mest välbesökta pizzerian i Sverige den kvällen och den smakade riktigt bra efter dagens urladdning.

Det är ju intressant hur det här med minnen fungerar. För jag minns att jag hade ont, men jag kan inte riktigt föreställa mig den känsla utan de är ändå de positiva sakerna som jag minns starkast och som gör att jag kan tänka mig att ge mig på den dubbla distansen.

 

Slottssprinten i Stockholm 2016

Världscupscirkusen kom till Stockholm idag och självklart ville jag vara på plats och kika på några av längdskidåkningens stora stjärnor just nu. Slottssprinten går, som namnet avslöjar, vid slottet.

Förutsättningarna var inte de bästa, det har varit plusgrader och regnat de senaste dagarna och det syntes på snön att det var rätt blött. Jag stod precis i en kurva efter den nerförsbacken nerför slottsbacken och där i kurvan var det rejält löst och uppåkt. Inte det roligaste föret i denna upplaga av Slottssprinten. Åkarna kom verkligen med hög fart från backen in i den här lösa kurvan och det var strulade lite för några av åkarna men inga större problem och ingen vurpa vad jag såg som tur var.

En grej som är rolig med Slottssprinten är just att den går så centralt inne i stan. Coolt med längdskidåkning mot ”kulisser” som Slottet och Riksdagen. Kul också att det var mycket folk som var ute och tittade! Lättillgängligt för många som jobbar i närheten att komma förbi och kika. Jag tror också att det var en del turister på plats, inte långt ifrån mig stod ett gäng med fransmän som hejade som tusan på vad som verkade vara den enda franska deltagaren i tävlingen.

Slottssprinten 2016

Jag hade utsikt över Riksdagen från min plats i kurvan.

Det har varit en del snack om det här med fästvalla och att åkarna stakar sig runt sprintbanorna i allt större utsträckning och det var också någonting som speakern återkom till med jämna mellanrum. Den här dagen var det i alla fall blandad kompott, vissa åkte med fästvalla vissa inte. Återstår att se hur längdskidåkningen utvecklas i framtiden.

Slottssprinten 2016 herrar

Ena herrsemifinalen i Slottssprinten

Som vanlig var det mycket norskt i topp, både på herr och damsidan. Men på herrsidan var det faktiskt ryssen Nikita Kriukov som tog hem segern efter en imponerande spurt på upploppet. Efter honom blev det dubbelt norskt i form av Ola Vigen Hattestad och Petter Northug.

 

Slottssprinten 2016 damer

De svenska sprintdamerna hade en bra dag i Slottssprinten

När jag var på plats så missade jag det här, men jag förstod senare att Sverige lämnat in en protest efter damfinalen eftersom de ansåg att norskan Östberg tryckt ut Stina Nilsson i ett spårbyte. Stina Nilsson blev själv diskad i en final för samma typ av incident för nån vecka sedan bara och enligt förbundskapten Rikard Grip var det här ett solklart fall. Juryn avslog dock protesten och Stina Nilsson slutade därmed trea. Bra insats av henne ändå men tråkigt när sådana här regeltolkningar förtar lite av glädjen. Samma regler ska gälla alla. På SVT går det att se bilder från situationen och SVT:s expertkommentator är inne på samma spår som förbundskaptenen.

Summa summarum var det väldigt roligt att titta på när proffsen åkte. De är otroligt duktiga! Jag tycker att det är roligt med stora idrottsevenemang oavsett idrott och det här var inget undantag. Jag hoppas att Slottssprinten fortsätter att återkomma i världscupen.

Slut på årets vinter och längdskidåkning?

Vädret de senaste dagarna här i Stockholm verkar signalera att vintern i huvudstaden är över för denna gång. Vintersäsongen här blev bara cirka tre-fyra veckor! Jag som verkligen hade sett fram emot att åka längdskidor och att få jobba med min teknik i längdspåret (jag har utvecklingspotential på det området kan man lugnt säga). Jag var väldigt entusiastisk när jag plockade fram skidorna från källarförrådet och fixade ett ”vallabord” i vardagsrummet mellan två stolar och hade min egen vallabod framför Vinterstudion på SVT. Jag hann åka tre gånger innan snön smälte bort… Men jag får vara glad för det, lite är bättre än ingenting. Skidorna får nu åka ner i källaren igen och vänta på nästa chans till snö.

Mina tre pass körde jag på Stadion här i Stockholm. Smidigt på det sättet att det är lätt att ta sig dit med tunnelbanan. När jag åkte var spåren jättefina och det var lagom mycket folk, jag behövde alltså inte trängas. Eftersom att spåren går runt på en löparbana, ett varv är därmed 400 meter, så blir det lätt lite enformigt i längden. Jag löste det genom att lyssna på musik medans jag åkte, plus att jag tänkte mycket på tekniken vilket gör att det inte känns så enformigt. Just för teknikträning var det en bra runda, kort och enkel.

Jag tycker att det är toppen att staden gör det möjligt att åka längdskidor mitt i stan, det är verkligen uppskattat att det är bra omskött och lättillgängligt för många. Lite kul också att åka på en historisk plats som Stadion. På bilden nedan går det att skymta en liten kulle uppbyggd av packad snö. Så det är inte helt platt utan det blir en liten uppförs- och nedförsbacke på varje varv. Tummen upp till de som fixat och donat med detta!

Skidspår Stadion