Dokumentär: Kerrigan och Harding – överfallet inför OS

I veckan såg jag dokumentären Kerrigan och Harding – överfallet inför OS, på SVT Play. Jag kände inte till den här historien sedan tidigare men den var intressant att hänga med i vad som beskrivs som en av idrottshistoriens största skandaler.

Två väldigt duktiga amerikanska konståkare, den ena Nancy Kerrigan, passar perfekt in i konståkningsvärldens mall och den andra, Tonya Harding passar inte in alls. Inför OS i Lillehammer 1994 blir Kerrigan misshandlad på beställning från Hardings man (inom kort ex-man). Frågan många ställde sig var hur inblandad Tonya Harding själv var i planeringen av överfallet, själv säger hon sig vara helt oskyldig. Hur mycket visste hon egentligen? Som så ofta när ord ställs mot ord är det svårt att avgöra vad som är sant och vad som inte är det.

Det var intressant att få en inblick i Hardings hårda liv. En tuff uppväxt med svåra ekonomiska förutsättningar och föräldrar som verkade vara allt annat än stöttande. För att sedan gå vidare till ett våldsamt förhållande. Konståkningen var det hon var bra på, det var hennes passion och liv. Hon hade en framtoning och attityd som inte passade in i bilden som isprinsessa. Hon hade inte några pengar, hon hade andra tävlingskläder och sa vad hon tyckte. Det gjorde att hon inte passade in i mallen som konståkningsvärlden kollektivt upprätthöll. Att ens idrottsliga prestationer ska överskuggas av ens bakgrund, som man ju inte kan påverka, är inte rimligt och det är inte idrotten ska stå för tycker jag. Idrotten ska sträva vara en välkomnande arena oavsett exempelvis socioekonomisk bakgrund. I dagsläget är det inte heller perfekt, men det är någonting att stäva efter.

Jag är medveten om att regelsystemet inom konståkningen har ändrats och jag är ingen expert på det. Men som det framställs i den här dokumentären så hade domarna i min menig orimligt mycket inflytande. De gillade inte Harding, de gillade inte hennes tävlingskläder eller hennes musikval och sa det till henne. Oavsett hennes inblandning i skandalen med överfallet, måste det ha varit tufft att ständigt känna sig motarbetad från så många håll.

2016, året då det blir mer vegetariskt på matbordet!

Att försöka äta mer vegetariskt började jag med för något år sedan. 2016 tänker jag ska bli året då jag verkligen försöka utforska den vegetariska matlagningen, testa nya spännande recept, hitta nya favoriter och återanvända gamla. Det är lätt att fastna i sina vanliga hjulspår när det kommer till vardagsmat, även när det gäller icke-vegetarisk mat, och ibland kan det vara svårt med inspirationen. Men med ett mål tänker jag att det ska bli lättare och roligare.

Mitt mål är att äta mer vegetariskt under 2016 och jag vill göra det eftersom att det är bra för både hälsan och miljön. Vegetarianer löper t.ex. mindre risk att drabbas av sjukdomar som högt blodtryck, hjärt- och kärlsjukdom och vissa cancerformer. Att minska på köttkonsumtionen är också bra för vår miljö. Köttproduktionen orsakar stora utsläpp av växthusgaser och kött står för den största delen av vår matens klimatpåverkan. Om vi väljer att äta en vegetarisk rätt istället minskar vi i genomsnitt matens klimatpåverkan med mer än hälften. 

Visst du att genomsnittssvensken äter dubbelt så mycket kött som det globala genomsnittet? Eller att köttkonsumtionen i Sverige har ökat med 45 % sedan 1990? Det är ju väldigt mycket! Naturskyddsföreningen har gjort en bra sida med frågor och svar om kött och miljö. Där går det att läsa mer om vanliga frågor kring det här och de reder också ut en missförstånd kring kött, miljö och vegetariskt.

Jag har bestämt mig för att göra en förändring i min matkonsumtion. Jag kommer inte bli vegetarian, inte än i alla fall, jag kommer fortsätta att äta kött. Men det betyder inte att jag inte kan äta mer vegetariskt. Det är gott, det är bra för hälsan och det är bra för miljön. What’s not to like liksom? 2016, året då det blir mer vegetariskt på matbordet!

Frukostföreläsning med Tomas Ryde

I fredags var vi på en frukostföreläsning med Tomas Ryde som är förbundskapten för Rumäniens damlandslag i handboll. Tomas pratade om sin resa i Rumänien och hur han på kort tid förändrade och utvecklade kulturen, ledarna och spelarna vilket ledde fram till att laget tog brons i VM i Danmark 2015. Tomas pratade utifrån sin roll som förbundskapten och sina erfarenheter inom idrotten, men det här tänket går absolut att applicera i andra situationer som exempelvis på jobbet.

För att få ut maximal kraft ur ditt team pekade Tomas på följande faktorer:

  • Tydliggör förväntningar
  • Klara roller
  • Mentalt tillstånd
  • Genomförande kompetens
  • Uppföljning

Föreläsning med Tomas Ryde

Det var en bra och intressant föreläsning tyckte jag. Jag tycker ofta att det är inspirerande att höra om olika människors resor, utmaningar som de har ställts inför och få veta hur de har valt att hantera dem och varför. En del tankar och inspiration tar jag med mig från den här föreläsningen. Det var också intressant att det dök upp många termer som jag fått prata mycket om på den senaste tiden i och med min utbildning till att bli kursinstruktör. Jag känner att kunskapen börjar sätta sig alltmer och det var kul att få ett kvitto på det. Någonting som vi har pratat mycket om under kursen är tillstånd, alltså vad de inblandade upplever, exempelvis glädje, gemenskap, osäkerhet. Tomas pratade mycket om det och också en del om ”happy training”. Rolig, knasig träning som bryter av och skapar positiva tillstånd. Viktigt att komma ihåg, särskilt när vi pratar om idrottare på hög nivå, eller som är på väg dit. Det kan tyvärr vara lätt både för aktiva och ledare att tappa själva grunden till varför vi faktiskt håller på med vår idrott, varför vi började en gång i tiden och varför vi valt att fortsätt.

Ett annat begrepp som Tomas pratade om, som jag också stött på tidigare, är ankring. Jag ska fundera på om det här är någonting som skulle gå att använda sig av i vardagslivet på ett bra och enkelt sätt.

Sex och utseende – kvinnliga idrottens villkor

Tidigare i veckan såg jag dokumentären ”Sex och utseende – kvinnliga idrottens villkor” som finns på SVT Play. Dokumentären presenteras såhär:

”Det är inte ovanligt att kvinnliga idrottare oftare blir bedömda utifrån utseende och deras idrottsprestationer värderas annorlunda än mäns. Hur påverkas kvinnliga idrottare av att de i media framställs som sexsymboler? Det är en fråga som ställs i dokumentären ”Sex och utseende – kvinnliga idrottens villkor”, som visas på svt.se/sport till och med den 7 februari.

Kvinnor och män tävlar ofta på olika villkor och deras idrottsliga prestationer värderas olika i media och av den publik som tittar. Det är inte ovanligt att kvinnor i högre grad bedöms efter utseende och utstrålning och att mediautrymmet blir därefter.

Kan en framgångsrik idrottskvinna få lika stort medialt utrymme som en framgångsrik idrottsmans? Och hur påverkas kvinnliga idrottare av att de framställs som sexsymboler i media?

Två kvinnliga idrottsstjärnor som tjänat stora pengar på sin sport och sitt utseende är den ryska före detta tennisspelaren Anna Kournikova och den amerikanska racingstjärnan Danica Patrick. Båda förekommer i ”Sex och utseende – kvinnliga idrottens villkor”, den sista av tio dokumentärer i vinterns sportdokumentärsatsning här på sajten.”

En intressant dokumentär som visar de skilda villkor som kvinnor och män har för sitt idrottsutövande. Det kan tyckas självklart för en del av oss att kvinnors och mäns idrottsutövande och prestationer ska värderas på samma sätt, men tyvärr ser det inte ut så.

”Idrottsmän kan försörja sig helt på sin skicklighet, medans damidrottare tjänar pengar på annat”, säger en av de kvinnliga idrottarna. Varför ska en kvinnlig idrottare behöva anses som snygg för att kunna bli framgångsrik? Kan damidrotten bli jämställd med sin manliga motsvarighet? Hur blir vi av med den här skevheten?

Jag hade gärna sett att den här dokumentären varit längre, då den bara hinner skrapa på ytan och nya frågor dyker upp. Jag hade till exempel gärna sett en mer utvecklad diskussion om medias roll i det hela och inte bara den undflyende förklaringen ”it’s business”. Det är lätt att gömma sig bakom en sådan förklaring.

Men ändå värd att se tycker jag, särskilt för dig som är intresserad av idrott och jämställdhet inom idrotten, men även för dig som är intresserad av jämställdhet och genusfrågor mer generellt.

Våga mer än du törs!

Att vara fearless är att övervinna sina rädslor och osäkerheter, att våga mer än du törs. Att fundera på vad som är viktigt i livet och sedan våga leva utifrån det. Att våga testa nya saker som gör dig nervösa och osäkra. Att vara fearless behöver inte bara innebära full fart framåt, det är minst lika viktigt att stanna upp och våga ta tag i, men också njuta av, saker här och nu. Våga utmana dig själv och leva livet såsom du vill, i stort och smått.

Min tanke är att försöka ha med mig det här tankesättet i min vardag i större utsträckning. Nu kör vi!