EU-dag på Stockholms universitet

Idag var jag på EU-dag på Stockholms universitet. Dagen arrangerades av EU-kommissionens representation i Sverige, Europaparlamentets Informationskontor i Sverige, Utrikespolitiska Föreningen samt Universitets- och Högskolerådet

Det hela började med en smarrig lunchmacka innan det var dags att inta plats i Aula Magna för första punkten på dagens program, ett seminarium om migration. Deltog gjorde Europaparlamentariker Linnea Engström (MP), Mikael Ribbenvik, ställföreträdande generaldirektör Migrationsverket, Johan Wullt, chef press, media & kommunikation EU-kommissionen och Alexandra Segenstedt, sakkunnig Röda Korset. Panelsamtalet pratade om vad som kommer att hända härnäst och om vi kan hitta gemensamma lösningar som funkar för både Sverige och Europa.

Migrationsseminarium EU-dag

Från migrationsseminariet

Universitets- och högskolerådet höll en presentation om att välja EU som karriär. Hur uttagningsproven går till, hur man ansöker, vad de söker osv. Presentationen inleddes med att några som arbetar inom EU idag berättade lite om hur de hamnat där och det sköna med det var nog skulle jag säga att de var helt ”vanliga” människor som hoppat runt lite och sen lite av en slump hamnat där de hamnat, allt blir inte alltid som man tänkt sig.

Efter en bit EU-tårta (blå prinsesstårta med stjärnor på) var det dags för klimatseminarium om vägen framåt efter klimatkonferensen i Paris. EU-kommissionär Miguel Arias Cañete, som är ansvarig för klimat- och energifrågor, höll ett anförande Jag missade början och hade lite svårt att hänga med i hans spangliska tyvärr, men i stora drag pratade han nog om resultaten från klimatkonferensen COP21 i Paris och vägen framåt för att realisera den nya, gemensamma klimatplanen. Efter att han blivit eskorterad av scenen av sitt säkerhetsfolk var det dags för Åsa Romson att äntra scenen och berätta om Sveriges klimatpolitik som ligger i framkant internationellt men där det fortfarande går att göra mycket.

Åsa Romson på EU-dag

Åsa Romson presenterar

Vasaloppet är i full gång!

Det är den första söndagen i mars och årets upplaga av Vasaloppet är i full gång! Traditionsenligt uppe i tid för att titta på starten som ju är så mäktig att se. Flera, flera tusen som ska ge sig ut på ett riktigt kraftprov. Tydligen blev årets Vasalopp fulltecknat på 83 sekunder. 83 sekunder! Det är ju helt sjukt och vittnar väl om den trend som råder, som vi visserligen också haft nu ett tag, att allt fler vill pressa och utmana sig.

Den här vintern har det inte blivit mycket längdskidåkning för min del tyvärr och jag blir sugen på att åka när jag ser alla glada motionärer som kämpar på. Att åka Vasaloppet är en utmaning som jag tror att jag kommer att vilja göra i framtiden, men inte just nu.

För två år sedan åkte vi Halvvasan vilket ju är halva distansen dvs 45 km. Halvvasan var det första (och än så länge det enda) längdlopp jag åkt. Det var himla pirrigt att åka bussen ut till startområdet, göra de sista förberedelserna och sedan stå och vänta på att vi skulle få ge oss av. Jag visste inte vad jag skulle förvänta mig, det var ju mitt första lopp på längdskidor, och jag var absolut lite nervös. Men det var så kul! Jag gillade verkligen den goa stämningen som var längs med hela banan, alla trevliga människor som hejade och alla hjälpsamma funktionärer. Jag som själv varit engagerad mycket inom idrotten tycker att det är så kul att se ett sånt här engagemang, det kändes verkligen som att hela bygden samlats kring den här veckan och tillsammans gör det till det utmärkta arrangemang som det är. Heja heja!

Redo för Halvvasan 2014

Förväntansfull inför starten

Halvvasan var visserligen ”bara” halva distansen jämfört med det riktiga Vasaloppet, men det var jobbigt nog. Sista kilometrarna var jag så trött i armarna att jag inte orkade staka. Men samtidigt hade jag sådana djävulska skavsår att det gjorde sjukt ont att diagonala. Så det blev nåt slags mellanting, några staktag några diagonaltag omväxlande. Såg säkert rätt kul ut men jag tog mig i mål tillslut! Känslan när jag korsade mållinjen och tog mig i mål var otroligt skön. Jag var så glad och nöjd över att jag klarat det samtidigt som jag var väldigt trött! På vägen tillbaka till rummet vi hyrde köpte vi pizza på den mest välbesökta pizzerian i Sverige den kvällen och den smakade riktigt bra efter dagens urladdning.

Det är ju intressant hur det här med minnen fungerar. För jag minns att jag hade ont, men jag kan inte riktigt föreställa mig den känsla utan de är ändå de positiva sakerna som jag minns starkast och som gör att jag kan tänka mig att ge mig på den dubbla distansen.

 

Stora listan till världen

Sara Rönne hade den här listan på sin blogg och jag blev inspirerad att hänga på. Den här tiden på året, när solen börjar komma tillbaka, känns det lättare och roligare att blicka framåt och drömma lite. Listan får bli startskottet för det!

Favoritutflyktsmålet på orten där du bor?

Skärgården här i Stockholm är ju ett ultimat utflyktsmål. Vackert med mycket att upptäcka.

Var vill du helst möta våren?

På en bergsknalle i skogen med ett vårskrik, som Ronja Rövardotter.

Tre weekendstäder du gillar – eller tror du skulle gilla?

Definitivt Paris! Jag har den senaste tiden blivit så sugen på att åka till staden där jag bodde för några år sedan och köra några favoriter i repris. Skippa det allra turistigaste och bara njuta av staden. London är ju ett klassiskt weekendresemål som jag gillar skarpt. Jag har varit där ett par gånger, men det är en sån stad som man kan återvända till flera gånger och ändå upptäcka nya saker. Prag har jag hört väldigt mycket bra om och gärna vill åka till, skadar ju inte att ha en kompis som har bott där några år och som kan ge en de bästa tipsen. Jag klämmer även in en liten bubblare här, Barcelona. Jag har aldrig varit där, men jag tror jag skulle gilla mixen av värmen, vattnen, staden och maten. Madrid föll ju mig i smaken, men jag saknade vatten i den hettan som var då, så jag tänker mig att Barcelona kan vara en fullträff.

Ditt bästa sommarställe i Sverige?

Stockholms skärgård är svårslaget!

Om du fick välja ett ställe i ditt grannland, var skulle du vilja åka då?

Jag vill gärna åka till storslagna Norge! Det verkar finnas så himla många fina platser där, men eftersom en kompis nyligen skickade bilder på fina Senja så säger jag det.

Finns det något resmål du blivit nyfiken på från att ha läst en bok, tidningsreportage, blogginlägg – eller sett film?

Haha, jag har precis läst ”Expeditionen: min kärlekshistoria” av Bea Uusma och Nordpolen känns som en fascinerande plats. Så avlägset och isolerat, en frusen värld som jag tror kan överraska. Att få se en vild isbjörn i sitt rätta element (på lagom avstånd) vore ju också häftigt.

Om du fick 20 000 kronor och en veckas ledig tid – var skulle du åka?

Då skulle jag ta med mig en vän och göra någonting spontant, åka nånstans som jag är sugen på just där och då. Eller spara dem till den där eventuella resan till Nordpolen för den är inte billig..

Var finns paradisstranden?

Har inte hittat den än..

Var skulle du helst åka med din bästa vän?

Till Frankrike och göra en roadtripp.

…och var vill du åka med din partner?

Överallt, men en riktig paradisö vore härligt och kanske hitta den där paradisstranden.

Var skulle du helst vilja äventyra?

Just nu är jag rätt inne på att äventyra i Sverige, paddla, vandra och springa. Men såg också en löpresa där man skulle springa runt Mont Blanc i Frankrike vilket såg fantastiskt vacker ut.

Av de ställen du varit på, i Sverige eller utomlands, var skulle du helst vilja åka tillbaka?

Som sagt så har jag nu en längtan tillbaka till La France!

Vilka resor, nästgårds eller långt bort, har du inplanerade?

Just nu har jag inga resor inplanerade, förutom några mindre utflykter i Sverige, bla.a Bollnäs. Men som så ofta blir det inga naturupplevelser direkt utan insidan på en idrottshall.

Dina topp tre drömresor i Sverige som du ännu inte upplevt?

Sedan jag läste om loppet Höga Kusten Trail har jag varit sugen på att ge mig på att springa någon del av, eller hela sträckan. Men kanske inte i formen av ett lopp utan i min egen takt när det passar mig. Släkten har dessutom sommarställe utanför Härnösand, dit vi åker varje år och det vore kul att utforska omgivningarna. Norrsken i Abisko har jag också klurat på eller vandra en del av Kungsleden där uppe.  Eftersom södra Sverige är outforskade marker för mig och jag har hört att Österlen på sommaren är fantastiskt fint så säger jag Österlen också.

Dina topp tre drömresmål i världen som du ännu inte upplevt?

Peru med Machu Picchu, Japan och den där namnlösa paradisön någonstans i världen.

Grillning i Skärgården

Fin sommarkväll i Stockholms skärgård för något år sedan

Startat en trend för att testa nytt?

Så har mars månad kommit och dragit igång, tiden går fort nu tycker jag. När jag satt och tänkte tillbaka lite på januari och februari så slog det mig att jag testat någonting nytt båda de månaderna. I januari gled jag fram på långfärdsskridskor för första gången, en överraskande rolig upplevelse där jag gled runt, runt på Östermalms IP. Rolig aktivitet som gick utmärkt att kombinera med fika, vilket är ett stort plus för alla typer av aktiviteter. Sen i februari var det premiär för mig att gå på improvisationsteater. Jag märkte snabbt att improvisationsteater är mer interaktivt än ”vanlig” klassisk teater, åtminstone var den här föreställningen det. Verkligen kul!

Jag funderar på om den här trenden som jag oavsiktligt startar är någonting som jag ska försöka hålla i. Ska jag ha det som en utmaning under 2016? Att testa någonting nytt varje månad? Kan ju vara ett roligt mål att inspireras av. Då är frågan vad jag ska testa på nu i mars?

Promenad Djurgårdsbrunnsviken
Bild

Promenad runt Djurgårdsbrunnsviken

Gårdagen bjöd på en fin promenad runt Djurgårdsbrunnsviken med trevligt sällskap. Vi strosade i lugnt tempo och hann prata om allt möjligt under tiden. Promenader är bra på det sättet tycker jag, det är som att hjärnan kommer igång av rörelsen och den friska luften. Jag upplever det även när jag går själv, då är det skönt att bara vara eller lyssna på nån bra podd och bli inspirerad. Det var en fin och lugn runda att promenera så det kan jag rekommendera. Jag har gått en del av sträckan vi gick igår på sommaren och då är det verkligen fint! Nu är det fortfarande rätt grått, naturen har inte riktigt vaknat än och det var rena isbanan vissa partier så det gäller att se upp.

Men solen sken även igår och det var skönt att hinna få lite solljus på ansiktet innan den gick ner igen. Våren ligger i luften!

Dokumentär: Kerrigan och Harding – överfallet inför OS

I veckan såg jag dokumentären Kerrigan och Harding – överfallet inför OS, på SVT Play. Jag kände inte till den här historien sedan tidigare men den var intressant att hänga med i vad som beskrivs som en av idrottshistoriens största skandaler.

Två väldigt duktiga amerikanska konståkare, den ena Nancy Kerrigan, passar perfekt in i konståkningsvärldens mall och den andra, Tonya Harding passar inte in alls. Inför OS i Lillehammer 1994 blir Kerrigan misshandlad på beställning från Hardings man (inom kort ex-man). Frågan många ställde sig var hur inblandad Tonya Harding själv var i planeringen av överfallet, själv säger hon sig vara helt oskyldig. Hur mycket visste hon egentligen? Som så ofta när ord ställs mot ord är det svårt att avgöra vad som är sant och vad som inte är det.

Det var intressant att få en inblick i Hardings hårda liv. En tuff uppväxt med svåra ekonomiska förutsättningar och föräldrar som verkade vara allt annat än stöttande. För att sedan gå vidare till ett våldsamt förhållande. Konståkningen var det hon var bra på, det var hennes passion och liv. Hon hade en framtoning och attityd som inte passade in i bilden som isprinsessa. Hon hade inte några pengar, hon hade andra tävlingskläder och sa vad hon tyckte. Det gjorde att hon inte passade in i mallen som konståkningsvärlden kollektivt upprätthöll. Att ens idrottsliga prestationer ska överskuggas av ens bakgrund, som man ju inte kan påverka, är inte rimligt och det är inte idrotten ska stå för tycker jag. Idrotten ska sträva vara en välkomnande arena oavsett exempelvis socioekonomisk bakgrund. I dagsläget är det inte heller perfekt, men det är någonting att stäva efter.

Jag är medveten om att regelsystemet inom konståkningen har ändrats och jag är ingen expert på det. Men som det framställs i den här dokumentären så hade domarna i min menig orimligt mycket inflytande. De gillade inte Harding, de gillade inte hennes tävlingskläder eller hennes musikval och sa det till henne. Oavsett hennes inblandning i skandalen med överfallet, måste det ha varit tufft att ständigt känna sig motarbetad från så många håll.

Bild

Långpass på en vanlig onsdag

Långpass (med mina mått mätt) stod på dagens schema. Det blev en tur där jag tog mig runt Årstaviken med en och annan avstickare, bl.a. upp på en ”topp” med fin utsikt över staden och bort mot Danvikstull. Vädret var så himla bra, soligt och fint. Jag hade en podd i öronen som fick tiden att rinna iväg.

Distanspass har jag kört länge, men det var först i höstas som jag testade det här med långpass. Hur långt ett långpass ska vara är individuellt tycker jag. För mig handlar det om springa längre distanser än vad jag är van vid, dra ner tempot för att orka och träna kroppen på att arbeta längre tid. En dag som idag tycker jag att det är väldigt härligt att springa den här typen av pass. Men det är inte en självklarhet, jag har ofta tyckt att det är tråkigt att springa så det är lite ironiskt att jag börjar fastna för just långpass. Jag tror att det beror på att jag än så länge upplever det som kravlöst, jag strutar i fart och tider, och lite mer som en upplevelse. De pass jag sprang i höstas var trailpass på nya stigar vilket gör det hela mer som en upptäcksfärd. Jag tog en sväng upp i skogen för att checka läget, men det var så isigt så jag vågade inte springa där. Antar att trailpassen får vänta ett tag till…

Kolonistugor vid Årstaviken

Klättring på långpass

Utsikt under långpass

På väg över till Liljeholmen under långpass

 

 

Is i Årstaviken
Bild

Fascineras av mönster i isen

Jag stannade till på min promenad och fascinerades lite av isen, hur den ser ut, skiftar i färg och vilka mönster som kan skapas i den. Jag tyckte det var fint med de små snirkliga mönstren som syntes när jag tittade nära och också hur de olika blocken av is bildade ett större mönster tillsammans. Jag stod och tittade på det en bra stund faktiskt och filosoferade lite. Tänk vad man hinner lägga märke till när man har tid att stanna upp och titta på sin omgivning!
Mönster i isen

 

 

Snabbt backpass

Ibland när tiden för att få till ett träningspass är knapp så tycker jag att ett snabbt backpass passar perfekt. Det går att göra det på kort tid och ändå få sig en genomkörare som tar på benen.

Ett sånt pass klämde jag in igår. Knappt tio minuter lugn jogg som uppvärmning, några dynamiska rörlighetsövningar och se kikade jag igång rusherna upp för backen. Tio stycken blev det totalt den här gången. Det går ju också att dra ned på om det är ännu mer knapert om tid.

Backpass

Den ser kanske inte så mycket ut för världen på den här bilden, men det är en lång och seg backe det här.

Backe i Årstaviken

Långfärdsskidskor för första gången
Bild

Långfärdsskridskor för första gången

I januari testade jag någonting nytt för mig. Jag åkte nämligen långfärdsskridskor! ”Vanliga” skridskor har jag åkt många gånger förut, dock inte så mycket på senare år. Men långfärdsskridskor hade jag inte testat förut. På ett sätt är det ju inte så olikt från att åka med typ bandyrör, det är forfarande samma princip med att glida fram på is. Men det var en lite annan känsla att åka långfärdsskridskor, behagligare passar nog bra för att beskriva det. Du kommer längre på varje bentag och glider framåt lättare utan att behöva ta i lika mycket. Ja och det är ju det som är meningen, de är till för ”långa färder”, att ta sig långa sträckor.

Just den här dan i januari åkte vi på Östermalms IP och inte på en frusen sjö eller liknande men det gick bra det med tyckte jag. Jag trodde att vi skulle vara ganska ensamma om att åka långfärdsskridskor på Östermalms IP, men det var vi verkligen inte. Det var många som åkte långfärdsskridskor! I efterhand kan jag ändå förstå varför, det ligger mitt i stan, det är lätt att ta sig dit och skridskobanan är ganska stor för att vara spolad is. Personligen tycker jag att det känns lite läskigt att åka på naturis, jag tänker såklart på att gå igenom isen. Varje vinter tycker jag att jag hör om någon incident. Men jag är samtidigt fullt medveten om att det säkert är en väldigt härlig upplevelse. Jag ser framför mig blank is så långt ögat kan nå, solstrålar och en kopp varm choklad och lite fika. Tänk vad härligt! Vid det här tillfället som vi åkte så fungerade Östermalms IP alldeles utmärkt, det gick ju att fika här också. Får se om det här med långfärdsskridskor är någonting som kommer att återkomma i mitt liv, då kanske det får bli en tur på en sjö eller i skärgården.