Vasaloppet är i full gång!

Det är den första söndagen i mars och årets upplaga av Vasaloppet är i full gång! Traditionsenligt uppe i tid för att titta på starten som ju är så mäktig att se. Flera, flera tusen som ska ge sig ut på ett riktigt kraftprov. Tydligen blev årets Vasalopp fulltecknat på 83 sekunder. 83 sekunder! Det är ju helt sjukt och vittnar väl om den trend som råder, som vi visserligen också haft nu ett tag, att allt fler vill pressa och utmana sig.

Den här vintern har det inte blivit mycket längdskidåkning för min del tyvärr och jag blir sugen på att åka när jag ser alla glada motionärer som kämpar på. Att åka Vasaloppet är en utmaning som jag tror att jag kommer att vilja göra i framtiden, men inte just nu.

För två år sedan åkte vi Halvvasan vilket ju är halva distansen dvs 45 km. Halvvasan var det första (och än så länge det enda) längdlopp jag åkt. Det var himla pirrigt att åka bussen ut till startområdet, göra de sista förberedelserna och sedan stå och vänta på att vi skulle få ge oss av. Jag visste inte vad jag skulle förvänta mig, det var ju mitt första lopp på längdskidor, och jag var absolut lite nervös. Men det var så kul! Jag gillade verkligen den goa stämningen som var längs med hela banan, alla trevliga människor som hejade och alla hjälpsamma funktionärer. Jag som själv varit engagerad mycket inom idrotten tycker att det är så kul att se ett sånt här engagemang, det kändes verkligen som att hela bygden samlats kring den här veckan och tillsammans gör det till det utmärkta arrangemang som det är. Heja heja!

Redo för Halvvasan 2014

Förväntansfull inför starten

Halvvasan var visserligen ”bara” halva distansen jämfört med det riktiga Vasaloppet, men det var jobbigt nog. Sista kilometrarna var jag så trött i armarna att jag inte orkade staka. Men samtidigt hade jag sådana djävulska skavsår att det gjorde sjukt ont att diagonala. Så det blev nåt slags mellanting, några staktag några diagonaltag omväxlande. Såg säkert rätt kul ut men jag tog mig i mål tillslut! Känslan när jag korsade mållinjen och tog mig i mål var otroligt skön. Jag var så glad och nöjd över att jag klarat det samtidigt som jag var väldigt trött! På vägen tillbaka till rummet vi hyrde köpte vi pizza på den mest välbesökta pizzerian i Sverige den kvällen och den smakade riktigt bra efter dagens urladdning.

Det är ju intressant hur det här med minnen fungerar. För jag minns att jag hade ont, men jag kan inte riktigt föreställa mig den känsla utan de är ändå de positiva sakerna som jag minns starkast och som gör att jag kan tänka mig att ge mig på den dubbla distansen.

 

Is i Årstaviken
Bild

Fascineras av mönster i isen

Jag stannade till på min promenad och fascinerades lite av isen, hur den ser ut, skiftar i färg och vilka mönster som kan skapas i den. Jag tyckte det var fint med de små snirkliga mönstren som syntes när jag tittade nära och också hur de olika blocken av is bildade ett större mönster tillsammans. Jag stod och tittade på det en bra stund faktiskt och filosoferade lite. Tänk vad man hinner lägga märke till när man har tid att stanna upp och titta på sin omgivning!
Mönster i isen

 

 

Långfärdsskidskor för första gången
Bild

Långfärdsskridskor för första gången

I januari testade jag någonting nytt för mig. Jag åkte nämligen långfärdsskridskor! ”Vanliga” skridskor har jag åkt många gånger förut, dock inte så mycket på senare år. Men långfärdsskridskor hade jag inte testat förut. På ett sätt är det ju inte så olikt från att åka med typ bandyrör, det är forfarande samma princip med att glida fram på is. Men det var en lite annan känsla att åka långfärdsskridskor, behagligare passar nog bra för att beskriva det. Du kommer längre på varje bentag och glider framåt lättare utan att behöva ta i lika mycket. Ja och det är ju det som är meningen, de är till för ”långa färder”, att ta sig långa sträckor.

Just den här dan i januari åkte vi på Östermalms IP och inte på en frusen sjö eller liknande men det gick bra det med tyckte jag. Jag trodde att vi skulle vara ganska ensamma om att åka långfärdsskridskor på Östermalms IP, men det var vi verkligen inte. Det var många som åkte långfärdsskridskor! I efterhand kan jag ändå förstå varför, det ligger mitt i stan, det är lätt att ta sig dit och skridskobanan är ganska stor för att vara spolad is. Personligen tycker jag att det känns lite läskigt att åka på naturis, jag tänker såklart på att gå igenom isen. Varje vinter tycker jag att jag hör om någon incident. Men jag är samtidigt fullt medveten om att det säkert är en väldigt härlig upplevelse. Jag ser framför mig blank is så långt ögat kan nå, solstrålar och en kopp varm choklad och lite fika. Tänk vad härligt! Vid det här tillfället som vi åkte så fungerade Östermalms IP alldeles utmärkt, det gick ju att fika här också. Får se om det här med långfärdsskridskor är någonting som kommer att återkomma i mitt liv, då kanske det får bli en tur på en sjö eller i skärgården.

Solen är extra stor
Bild

Solen, vad händer?

På vägen till gymmet knäppte jag den här bilden, solen såg helt enorm ut! Är det på grund av molnen? Att de på nåt sätt sprider ut solljuset så att solen ser större ut? Eller är det nåt annat väderfenomen? Jag vet inte, men megastor var solen idag.

Väl på gymmet körde jag pass för överkroppen, rygg, axlar, biceps, triceps och lite bröst. Överkroppsstyrka är inte min starkaste sida, men jag har gjort framsteg, om än små.

Kvällens pass bestod av:

  • Latsdrag
  • Dips
  • Bicepscurls
  • Axelpressar
  • Armhävningar
  • Ryggresningar i ställning
  • Tricepsdrag över huvudet
  • Stående rak press

Det här upplägget är ganska standard för mig, bara lite tricepsdrag på bänk och träning på att göra chins som saknas. Jag vet ju att man behöver förnya sig ibland och köra andra övningar för att utvecklas, kroppen vänjer sig så att säga efter ett tag. Men jag är väl helt enkelt lite bekväm, det är skönt att jag bara kan gå till gymmet och köra utan någon större planering. Dags att försöka ta tag i det och blanda in lite nytt.

Tröskelpass i fint vinterväder

Tröskelpass stod på dagens träningsschema denna fina vinterdag med sol, minusgrader och lite snö! Så härliga vinterdagar just nu! Jag valde att springa bort mot norra Hammarbyhamnen idag och fick se solen gå ner vid Hammarby Sjöstad och husbåtarna längs kajen.

Under ett tröskelpass springer man i ett ansträngande tempo precis på under gränsen till att få mjölksyra, man ska alltså inte dra på sig för mycket mjölksyra. Tanken är att den här typen av träning ska göra att man sen klarar av att springa i ett högre tempo och med högre puls utan att dra på sig mjölksyra. En av de saker som avgör hur fort vi kan springa längre distanser är vilket tempo vi kan hålla uppe utan att dra på oss för mycket mjölksyra. Jag har under en lägre tid upplevt att jag har svårt att öka tempot på längre distanser och att jag håller väldigt lika tempo oavsett om jag springer 5 eller 10 kilometer. Att köra tröskelpass tror jag därför kan vara ett bra sätt för mig att försöka få upp mitt tempo eftersom det är en begränsad arbetstid med vila mellan intervallerna.

Det finns olika varianter av tröskelpass och jag körde idag 2 gånger 8 minuter med 2 minuters ståvila mellan intervallerna. Innan det värmde jag upp med lite lugnare jogg och några rörlighetsövningar.

Jag är ganska ny på det här med tröskelpass och det jag tycker är utmanande är att hålla rätt tempo. Det är lätt att jag går ut för lugnt och inte riktigt kommer så nära mjölksyran som jag tror är tanken. Men det är också väldigt lätt att jag går ut för hårt och blir för trött och stum i benen för snabbt. Jag hoppas, och tror, att övning ger färdighet och att jag kommer att bli bättre på att hitta rätt tempo när jag kört lite mer.

Utsikt under dagens tröskelpass

Bild

Vinterlöpning när den är som bäst

Vinter verkar ha gjort en liten comeback här i Stockholm. Det har fallit lite snö och termometern visar på minusgrader. Gårdagens löprunda var riktigt mysig vinterlöpning. Jag  tog det rätt lugnt och höll ett behagligt tempo medan jag bara försökte insupa omgivningarna och njuta. Vädret var så där härligt som det bara kan vara den här tiden på året. Solen sken, ett par minusgrader och klar och ren luft. Vinterlöpning när den är som bäst!

Jag var inte ensam om att vilja vara ute i det fina vädret. En sån här dag får man vara beredd på att sicksacka sig fram mellan löpare, cyklister, lördagsflanerare, barnvagnar och hundar. Till och med korvgubben som brukar stå längs med promenadstråket när vädret tillåter var igång igen och stod där och krängde korv och fika.

En sån här dag vill jag bara vara ute och ta in stämningen. Känna solens strålar i ansikten, känna vårkänslorna som börjar anas, känna att nu är det bra. Bara springa i ett tempo som känns skönt och rätt just där och då. Bara springa utan några krav på tider eller distanser. Bara springa för att det är kul.

Fin vinterlöpning i Årstaviken

 

Slut på årets vinter och längdskidåkning?

Vädret de senaste dagarna här i Stockholm verkar signalera att vintern i huvudstaden är över för denna gång. Vintersäsongen här blev bara cirka tre-fyra veckor! Jag som verkligen hade sett fram emot att åka längdskidor och att få jobba med min teknik i längdspåret (jag har utvecklingspotential på det området kan man lugnt säga). Jag var väldigt entusiastisk när jag plockade fram skidorna från källarförrådet och fixade ett ”vallabord” i vardagsrummet mellan två stolar och hade min egen vallabod framför Vinterstudion på SVT. Jag hann åka tre gånger innan snön smälte bort… Men jag får vara glad för det, lite är bättre än ingenting. Skidorna får nu åka ner i källaren igen och vänta på nästa chans till snö.

Mina tre pass körde jag på Stadion här i Stockholm. Smidigt på det sättet att det är lätt att ta sig dit med tunnelbanan. När jag åkte var spåren jättefina och det var lagom mycket folk, jag behövde alltså inte trängas. Eftersom att spåren går runt på en löparbana, ett varv är därmed 400 meter, så blir det lätt lite enformigt i längden. Jag löste det genom att lyssna på musik medans jag åkte, plus att jag tänkte mycket på tekniken vilket gör att det inte känns så enformigt. Just för teknikträning var det en bra runda, kort och enkel.

Jag tycker att det är toppen att staden gör det möjligt att åka längdskidor mitt i stan, det är verkligen uppskattat att det är bra omskött och lättillgängligt för många. Lite kul också att åka på en historisk plats som Stadion. På bilden nedan går det att skymta en liten kulle uppbyggd av packad snö. Så det är inte helt platt utan det blir en liten uppförs- och nedförsbacke på varje varv. Tummen upp till de som fixat och donat med detta!

Skidspår Stadion