Påsk i skärgården
Bild

Avslutade påsken i skärgården

Den här påsken avrundades med att vi tog en spontan kort tur ut i skärgården. Var väldigt skönt att få komma iväg från stan, andas frisk luft, få lite sol i ansiktet och känna lugnet. Jag passade på att läsa en del och just nu läser jag en bok om Sveriges relation till Nordkorea. Nordkorea är ett fascinerande land, isolerat och med en skev syn på omvärlden. Jag fascineras och förfasas på samma gång av detta land. Jag får återkomma med en recension när jag läst klart boken.

Vårtecken
Bild

#TBT Vandra Jämtlandstriangeln

Throwback till när vi vandrade Jämtlandstriangeln 2014. Det här var första gången som jag vandrade och det sa klick direkt. Närheten till naturen, lugnet och luften, det är någonting magiskt med att vandra i fjällen har jag insett.

Jämtlandstriangeln är en riktigt klassiker som går mellan fjällstationerna Storulvån – Sylarna – Blåhammaren. Det är en fin och lättillgänglig tur som är lagom lång om man som jag är lite av en nybörjare. Som många andra så tog vi nattåget upp och startade vid Storulvån för att sedan ta oss mot Sylarna. Den först biten gick upp genom björkskogen innan vi kom ut på kalfjället. Otroligt vina vyer som vi kunde njuta av på dagarna. Sista kilometrarna upp mot Sylarna gick uppför på stenig stig så och det kändes välförtjänt med pastan vi åt på kvällen.

Vattenpaus Jämtlandstriangeln

Vattenpaus vid en bäck mellan Storulvån och Sylarna.

Dag två gick vi från Sylarna mot STF:s minsta fjällstation, Blåhammaren och även den här dagen bjöd på fin vandring. Vi hann dit i tid för att hinna med ett besök till bastu, det var den finaste utsikten jag har varit med om i en bastu, innan det var dags för middagen som vi bokat. Blåhammaren är nämligen känd för sin middagssittning. Det är bordsplacering och trerätters som gäller och det var väldigt gott.

Sista dagen på vandringen gick vi från Blåhammaren tillbaka till Storulvån. Den här är den kortaste sträckan i Triangeln och det sluttar nerför en del så det rullade på ganska bra tillbaka som jag minns det.

Blåhammarens fjällstation i Jämtlandstriangel

Såhär såg det ut strax innan vi skulle ge oss av från Blåhammaren.. Men vädret kan skifta snabbt i fjället och det sprack snabbt upp efter att vi påbörjat vandringen mot Storulvån.

Jämtlandstriangeln är verkligen en fin tur och dessutom en tur som är relativt lätt att vandra. En del är stenhårda på att tälta är obligatoriskt, men jag tyckte det var väldigt bekvämt att vandra mellan stugor. Lättare packning, skönt att sova i en säng, tillgång till olika faciliteter osv. Jag fick mersmak på här med vandring efter den här upplevelsen!

Promenad Djurgårdsbrunnsviken
Bild

Promenad runt Djurgårdsbrunnsviken

Gårdagen bjöd på en fin promenad runt Djurgårdsbrunnsviken med trevligt sällskap. Vi strosade i lugnt tempo och hann prata om allt möjligt under tiden. Promenader är bra på det sättet tycker jag, det är som att hjärnan kommer igång av rörelsen och den friska luften. Jag upplever det även när jag går själv, då är det skönt att bara vara eller lyssna på nån bra podd och bli inspirerad. Det var en fin och lugn runda att promenera så det kan jag rekommendera. Jag har gått en del av sträckan vi gick igår på sommaren och då är det verkligen fint! Nu är det fortfarande rätt grått, naturen har inte riktigt vaknat än och det var rena isbanan vissa partier så det gäller att se upp.

Men solen sken även igår och det var skönt att hinna få lite solljus på ansiktet innan den gick ner igen. Våren ligger i luften!

Bild

Långpass på en vanlig onsdag

Långpass (med mina mått mätt) stod på dagens schema. Det blev en tur där jag tog mig runt Årstaviken med en och annan avstickare, bl.a. upp på en ”topp” med fin utsikt över staden och bort mot Danvikstull. Vädret var så himla bra, soligt och fint. Jag hade en podd i öronen som fick tiden att rinna iväg.

Distanspass har jag kört länge, men det var först i höstas som jag testade det här med långpass. Hur långt ett långpass ska vara är individuellt tycker jag. För mig handlar det om springa längre distanser än vad jag är van vid, dra ner tempot för att orka och träna kroppen på att arbeta längre tid. En dag som idag tycker jag att det är väldigt härligt att springa den här typen av pass. Men det är inte en självklarhet, jag har ofta tyckt att det är tråkigt att springa så det är lite ironiskt att jag börjar fastna för just långpass. Jag tror att det beror på att jag än så länge upplever det som kravlöst, jag strutar i fart och tider, och lite mer som en upplevelse. De pass jag sprang i höstas var trailpass på nya stigar vilket gör det hela mer som en upptäcksfärd. Jag tog en sväng upp i skogen för att checka läget, men det var så isigt så jag vågade inte springa där. Antar att trailpassen får vänta ett tag till…

Kolonistugor vid Årstaviken

Klättring på långpass

Utsikt under långpass

På väg över till Liljeholmen under långpass

 

 

Is i Årstaviken
Bild

Fascineras av mönster i isen

Jag stannade till på min promenad och fascinerades lite av isen, hur den ser ut, skiftar i färg och vilka mönster som kan skapas i den. Jag tyckte det var fint med de små snirkliga mönstren som syntes när jag tittade nära och också hur de olika blocken av is bildade ett större mönster tillsammans. Jag stod och tittade på det en bra stund faktiskt och filosoferade lite. Tänk vad man hinner lägga märke till när man har tid att stanna upp och titta på sin omgivning!
Mönster i isen

 

 

Långfärdsskidskor för första gången
Bild

Långfärdsskridskor för första gången

I januari testade jag någonting nytt för mig. Jag åkte nämligen långfärdsskridskor! ”Vanliga” skridskor har jag åkt många gånger förut, dock inte så mycket på senare år. Men långfärdsskridskor hade jag inte testat förut. På ett sätt är det ju inte så olikt från att åka med typ bandyrör, det är forfarande samma princip med att glida fram på is. Men det var en lite annan känsla att åka långfärdsskridskor, behagligare passar nog bra för att beskriva det. Du kommer längre på varje bentag och glider framåt lättare utan att behöva ta i lika mycket. Ja och det är ju det som är meningen, de är till för ”långa färder”, att ta sig långa sträckor.

Just den här dan i januari åkte vi på Östermalms IP och inte på en frusen sjö eller liknande men det gick bra det med tyckte jag. Jag trodde att vi skulle vara ganska ensamma om att åka långfärdsskridskor på Östermalms IP, men det var vi verkligen inte. Det var många som åkte långfärdsskridskor! I efterhand kan jag ändå förstå varför, det ligger mitt i stan, det är lätt att ta sig dit och skridskobanan är ganska stor för att vara spolad is. Personligen tycker jag att det känns lite läskigt att åka på naturis, jag tänker såklart på att gå igenom isen. Varje vinter tycker jag att jag hör om någon incident. Men jag är samtidigt fullt medveten om att det säkert är en väldigt härlig upplevelse. Jag ser framför mig blank is så långt ögat kan nå, solstrålar och en kopp varm choklad och lite fika. Tänk vad härligt! Vid det här tillfället som vi åkte så fungerade Östermalms IP alldeles utmärkt, det gick ju att fika här också. Får se om det här med långfärdsskridskor är någonting som kommer att återkomma i mitt liv, då kanske det får bli en tur på en sjö eller i skärgården.

Solen är extra stor
Bild

Solen, vad händer?

På vägen till gymmet knäppte jag den här bilden, solen såg helt enorm ut! Är det på grund av molnen? Att de på nåt sätt sprider ut solljuset så att solen ser större ut? Eller är det nåt annat väderfenomen? Jag vet inte, men megastor var solen idag.

Väl på gymmet körde jag pass för överkroppen, rygg, axlar, biceps, triceps och lite bröst. Överkroppsstyrka är inte min starkaste sida, men jag har gjort framsteg, om än små.

Kvällens pass bestod av:

  • Latsdrag
  • Dips
  • Bicepscurls
  • Axelpressar
  • Armhävningar
  • Ryggresningar i ställning
  • Tricepsdrag över huvudet
  • Stående rak press

Det här upplägget är ganska standard för mig, bara lite tricepsdrag på bänk och träning på att göra chins som saknas. Jag vet ju att man behöver förnya sig ibland och köra andra övningar för att utvecklas, kroppen vänjer sig så att säga efter ett tag. Men jag är väl helt enkelt lite bekväm, det är skönt att jag bara kan gå till gymmet och köra utan någon större planering. Dags att försöka ta tag i det och blanda in lite nytt.

Bild

Vinterlöpning när den är som bäst

Vinter verkar ha gjort en liten comeback här i Stockholm. Det har fallit lite snö och termometern visar på minusgrader. Gårdagens löprunda var riktigt mysig vinterlöpning. Jag  tog det rätt lugnt och höll ett behagligt tempo medan jag bara försökte insupa omgivningarna och njuta. Vädret var så där härligt som det bara kan vara den här tiden på året. Solen sken, ett par minusgrader och klar och ren luft. Vinterlöpning när den är som bäst!

Jag var inte ensam om att vilja vara ute i det fina vädret. En sån här dag får man vara beredd på att sicksacka sig fram mellan löpare, cyklister, lördagsflanerare, barnvagnar och hundar. Till och med korvgubben som brukar stå längs med promenadstråket när vädret tillåter var igång igen och stod där och krängde korv och fika.

En sån här dag vill jag bara vara ute och ta in stämningen. Känna solens strålar i ansikten, känna vårkänslorna som börjar anas, känna att nu är det bra. Bara springa i ett tempo som känns skönt och rätt just där och då. Bara springa utan några krav på tider eller distanser. Bara springa för att det är kul.

Fin vinterlöpning i Årstaviken

 

Afternoon tea på Svenskt Tenn
Bild

Afternoon tea på Svenskt Tenn

Afternoon tea är ett koncept som jag verkligen tycker om. Gott fika som man ska sitta och smaska på i ett par timmar i gott sällskap med en stor tekopp i handen och med ruggit väder ute. Mysigt värre!

Efter att vi hade varit på Magasin III i helgen så slank vi in på tesalongen på Svenskt Tenn för att testa deras afternoon tea. Jag visste inte ens att Svenskt Tenn har afternoon tea, jag tänker bara på inredning och design när jag hör det namnet, men det var en trevlig och välsmakande överraskning. Vi fick en räksmörgås, räkor är så himla gott, riktigt smarriga scones med vispat smör och fikonmarmelad till och slutligen rundades det hela av med tre petit four som också var riktigt goda. Min favorit var minibiskvin som smakade utsökt. Självklart serverades allt på ett klassiskt trevåningsfat. Det går också att bara ta en fika för den som vill det. Efter att vi njutit av vår afternoon tea passade vi på att strosa runt lite inne på Svenskt Tenn och tittade på allt fint de har.

Vi kom till Tesalongen ganska sent och lyckades få ett bord. Men det verkar vara ganska poppis med afternoon tea på Svenskt Tenn så vill man dit tidigare på dagen är det nog bäst att boka bord för att vara på den säkra sidan.

Efter den här mysiga lördagseftermiddagen har jag blivit sugen på att testa fler ställen med afternoon tea och jag har redan siktet inställt på två stycken:

  • Vete-katten eftersom jag tycker att det är så mysigt stämning där, jag gillar den gamla stilen. Det är verkligen en klassiker bland konditorier i Stockholm och traditionen sitter liksom i väggarna och känns i luften i de olika rummen och korridorerna. Dessutom är fikat gott! Afternoon tea serverar de dock bara på vardagarna, så det blir till att planera in en eftermiddag när det passar.
  • Grillska husets  afternoon tea har jag hört gott om och hade planerat att testa redan förra året. Men precis när jag började styra upp ett besök så upptäckte jag att de hade stängt för säsongen så det blev inget den gången. Men nu! Nu tänker jag att det ska bli av. Jag åt för några år sen (tiden går fort) en så otroligt god chokladtårta från Grillska huset så jag blev helt salig. Sen dess är jag idel leenden när Grillska kommer på tal. Så ett besök till deras afternoon tea är givet.

Återstår att se vilken det blir nästa gång andan faller på för afternoon tea!